I vissa kortspel, som utgår från en ”vanlig” kortlek”, d.v.s. fyra stycken färger och tretton valörer/värden, gäller att en viss färg är trumf, d.v.s. lite bättre än de andra. Kortspelaren kan ha trumf på hand, d.v.s. ett övertag. Kanske även ett ess i rockärmen, t.ex. om personen ifråga därtill råkar vara trollkarl…trollperson.
I andra kortspel, t.ex. ”Hjärter”, räcker det med att färgen är hjärter, för att den ska vara mindre värd än de andra. Kanske ”anti-trumf”.
Tyvärr ses dylika tendenser på snart sagt varje område i samhället och tendenserna tar sig såklart olika uttryck, vilket för tankarna till frågan:
är hela samhället ett slags förtäckt kortspel? Kanske t.o.m. ett korthus, som går att blåsa på och som lätt faller sönder och samman, bara det blåses på på rätt sätt, från rätt vinkel? Centerpartiet har t.ex. en klöver som logotype. Och klöver är en symbol för pengar? Eller gräs? Eller både och?
Med detta sagt, så handlar inlägget framförallt om PUL – personuppgiftslagen -, kontra YGL – Yttrandefrihetsgrundlagen – och ”utgivningsbevis”, och ”GDPR” och deras inbördes politiska och juridiska ställning till varandra. Kanske lite som skillnaden mellan hö och halm, eller skillnaden mellan en halmbock och en tomte?
Det handlar även om hur den högt uppburna myndigheten ”Datainspektionen” ser på saken, t.ex. på värdet av personlig integritet. Det aviseras att inlägget kan komma att bli snårigt, vilket i såfall beror på att ovan nämnda begrepp för allmänheten har presenterats, som och fungerar precis som trumfkort , alternativt ”ess i rockärmen”, aka ”politiska utspel”, i en kortlek!
Ett exempel på ”ess i rockärmen”:
– Nu gäller GDPR! Enligt EU:s nya regler. Som övertrumfar de nationella reglerna. Etc.
Problemet, eller problemen i detta fall, eftersom de är betydligt fler än ett (!), är att det handlar om ytterst rättsosäkra begrepp, för individens vidkommande. Och politik handlar väl, till syvende och sist om individens välmående och individens bästa i främsta rummet? Eller?
Förr gällde t.ex. ”PUL”, som är en svensk lag, men som tydligen övertrumfas av den svenska grundlagen ”YGL”, inkl. ”utgivningsbevis”. Redan det är märkligt!
Vad krävs då för att någon ska förvärva ett utgivningsbevis och därmed åtnjuta grundlagsskydd?
Ja, ”myndigheten för press, radio och tv” (skrev det med små bokstäver, eftersom någon hos myndigheten själv valde att göra det…kanske en omyndig myndighet?) säger ju så här:
”
Utgivningsbevis
Privatpersoner, företag, organisationer och myndigheter kan ansöka om utgivningsbevis hos oss för sina databaser. Att ansöka om ett utgivningsbevis är dock frivilligt. Ett utgivningsbevis är giltigt i tio år och kan sedan förnyas. Det ger samma grundlagsskydd för yttrandefriheten som massmedieföretag har för sina publiceringar på internet.
”
Vidare skrivs:
”
Handläggningstid
Handläggningstiden är ca 2 månader från det att ansökan kommit in.
Ansökningsavgift
Ansökningsavgiften för utgivningsbevis är 2 000 kronor. Ansökningsavgiften ska sättas in på bankgiro 787-6949 och ange domänadressen på avin. Avgiften måste vara betald för att vi ska behandla ansökan.
”
Vilka krav ställs då, för utfärdande av utgivningsbevis, skiljelinjen mellan ”PUL” och ”YGL”? kan man undra.
Ja, där skriver ”myndigheten” så här:
”
Bedömning
-
Vid en ansökan om utgivningsbevis gör vi en bedömning av om databasen uppfyller kraven för grundlagsskydd.
-
Vad som publiceras, i vilket syfte och vem som står bakom publiceringen har ingen betydelse för vår bedömning om utgivningsbevis kan utfärdas.
”
Den andra punkten kan låta bra men fungerar den i praktiken? Den första punkten låter hursomhelst betydligt sämre! Vem är objektiv och kapabel nog att bedöma om en databas ”uppfyller kraven för grundlagsskydd”?
Och sedan EU:s ”GDPR” ovanpå det, som ett extra lager av skydd för maktstrukturer och storföretag.
Nej, tack!
Igen ”vanlig människa” varken vill ha eller behöver någonting av ”GDPR”, eller ”utgivningsbevis”. Ni vet det och vi vet det!
Varför räckte inte ”PUL”?