”All I wanna be is wanted”

”All I wanna be is wanted. All I wanna be is wanted by you. All I wanna be is wanted. All I want is everything!”

Är det alltför mycket att begära, när allt kommer omkring?

Musiksmak fungerar väl ungefär som baken? D.v.s. är delad och i en viss färg?

Menar förstås julstöket och ingenting annat.

Jag har fått för mig att just den, musikaliska, gruppen är religiöst förankrad, på ett bra sätt. Inte bara p.g.a. av trummisens – Andy Sturmer – krucifix, mot svart botten. Men att den samtidigt tonar ned det religiösa, på ett, för utomstående kanske smakfullt, men för mig ändå felaktigt sätt.

OM man är religiös, så måste man bara vara öppen med det!

Och bekänna färg!

Och bekänna vilken kortlek, som man för tillfället besitter, i korthus-bygget.

(Kortlekar är ett vanligt verktyg för illusionister.)

Inkl. jokrar och ess.

Varken mer eller mindre!

Någonting annat duger inte!

I min värld, som baserar sig på religiös förståelse av det, för somliga, ytterst oförståeliga.

Det går inte att bluffa sig till relevant kändisskap, i egenskap av att spela kanske religiös och spela på religiösa strängar, vara skenhelig, och komma undan med det!? Eller?

Lämnar den frågan öppen, för alla och envar att envetet bita sig fast i och ta tag i, i syfte att finna ett enhetligt svar, som alla där ute kan vara överens om och förena sig kring, likt en varm brasa i någon kakelugn, när kylan biter hårt mot den ömma huden: ”konsensus”.

Samtidigt som förståndet, och förståelsen av detsamma, brister?

På alltför många punkter.

Hos alltför många, involverade individer och byggherrar, byggpersoner

i byggandet av korthus-slottet.

Som riskerar att raseras, vilken sekund som helst!

P.g.a. en felaktig, kanske gen-manipulerad, variation eller mutation av ”naturens gång”, till följd av komplexa orsaker.

Annons