Jag har kontinuerligt, faktiskt under flera års tid, stött på det problem (betydligt mer än en ”utmaning”), som jag i rubriken benämner ”Auschwitz-fenomenet”!
Vad menar jag då med det?
Jo, jag menar en observation av att människor psykologiseras och socialieras in i ett socialt experiment som de ska finna vara normalt. M.a.o. normaliserat.
Konkreta exempel
- den urålderliga, irländska högtiden ”Halloween” = skräckfilmstider; när och hur blev det så då och varför?
- kriminalserier på tv; i vems intresse och vad genererar de av glädje för någon?
- reklam i radio och tv; i vems intresse och vad genererar den av glädje för någon?
Det finns ett talesätt, som lyder: ”verkligheten överträffar dikten” men förhåller det sig inte, i praktiken, precis tvärtom?
Nämligen att: dikten skapar verkligheten!
Det gäller för såväl poesi som politik, d.v.s. att ”poetiker”/poeter, politiker och ”kändisar” talar om för ”oss andra” hur vi ”ska” leva och vad som gäller. Enligt dem, alltså!
Och det är ungefär där Auschwitz kommer in i bilden. Precis lika aktuellt då, som nu! Den auktoritära biten av inlägget. Det tycks nämligen ALLTID finnas någon eller några, ”där ute”, som talar om för andra vad som ”är bäst” för dem, hur de ”ska” leva, etc.
Det må inte ske uttryckligt eller med tvång men underförstått, med subtila hot om utfrysning ur den varma gemenskapen. Nej, det sker genom psykisk misshandel, ”helt enkelt”.
Ghost of Democracy
Society of Bur-q-ua
Ghost of Democracy 