Känns den inledningsfrasen igen, sagd av en telefonsvarare, vid samtal till en (människofientlig) myndighet, (människofientligt) företag, etc?
Men ingen problematiserar den? Förrän nu alltså.
Vad beror det på att ingen hittills har problematiserat den frasen?!
För att närmare belysa det groteska i frasen, så handlar det dels om att ALLA samtalen ifråga som regel verkar spelas in, varför frasen ”kan komma att” borde strykas.
När det gäller det senare, så ifrågasätter jag skarpt såväl det eventuella kvalitets– som utbildningssyftet!
Men ingen motiverar på vilket sätt meningslösa robotröster – tydliga symtom på samhälls-sjukdomen resursbrist – , vilka låter uppringaren veta att han eller hon har plats si eller så i telefonkön, inte sällan med lång väntetid, tänks gynna uppringaren, genom ”kvaliteten” eller ”utbildningen”!?
Och när uppringaren väl kommer fram får han eller hon reda på att han eller hon ska återkomma på ”kontorstid”, etc. P.g.a….resursbrist, alternativt intressebrist?
Eller om det tvärtom handlar om ”resursslöseri” (?) att någon ens funderar i dessa banor och tar upp telefonistens tid i onödan?
Därom råder delade meningar.
Har jag nämnt personlig integritet och avsaknaden av, eller det allmänna ointresset för sådan?
Det hänger såklart ihop med det ovanstående!
Att människor i regel tycks vara dövade eller bedövade för sin egen undergång. Att de inte tycks bry sig det minsta om personlig integritet. Inte i mataffären, där man tänks uppge personnummer, så att alla andra hör.
Inte någonstans!
En normaliseringsprocess i riktning mot NOLL personlig integritet!
Vem regisserar det skådespelet?!
Ghost of Democracy
Society of Bur-q-ua